Har du någonsin upplevt Skogen? Inte bara njutit av fåglarnas sång då de förskräckt svurit åt dig. Inte bara fyllt korgar med de välsmakande skatterna. Inte bara tagit dig fram på smala stigar mellan träden på din väg till något att berätta om för bekanta. Låt Skogsrået locka dig med sig och lär känna Skogen såsom Hon verkligen är.
Livet blir inte alltid som man tänkte sig som barn, så slutade till exempel Jasmines frigörelse från familjen med att hon delar lägenhet med Isabella, den ena lillasystern av två. Veterinärsdrömmarna byttes mot fast anställning som hotellreceptionist och som grädden på moset blev fjällresan förvandlad till en dag som flytthjälp. Men det finns morgnar som är goda på riktigt och även om Jasmine tycker att de är lika sällsynta som ostfri pasta på lunchrestauranger kan den här lördagen inte börja bättre. En bidragande orsak skulle kunna vara att dagen är nästan garanterat pojkvänsfri …
I Och hon gav sig inte. tvinnas öden samman.
Tillägnan och tack!
Till dig som vet. Till dig som förstår. Till dig som minns, förlåter, går vidare, orkar och älskar. Till dig som behöver göra det.
Tack vare stödet från Daniel och Karin. Tack för alla de oändliga bollplanksstunderna oavsett tiden på dygnet. (För vad hade boken blivit utan all kladdkaka och allt te?) Tack för alla kommentarer, smileys och röda streck i tidigare manusversioner och tack för att ni trodde på oss (historien och mig).
Tack Hanna, för din värdefulla förstagångsläsning och vårt långa samtal längs de snötäckta stigarna och sittande på de höstkalla stenarna. (Tack högre makter för att vi inte blev sjuka och dog av lunginflammation på kuppen!)
Tack också till alla vänner som frågat hur det gått med boken (d v s tjatat på mig om att få boken klar). Ni har gett mig modet att gå hela vägen (skönt att det inte är bokstavligt menat) till tryckeriet.
Tack vare stödet från Daniel och Karin. Tack för alla de oändliga bollplanksstunderna oavsett tiden på dygnet. (För vad hade boken blivit utan all kladdkaka och allt te?) Tack för alla kommentarer, smileys och röda streck i tidigare manusversioner och tack för att ni trodde på oss (historien och mig).
Tack Hanna, för din värdefulla förstagångsläsning och vårt långa samtal längs de snötäckta stigarna och sittande på de höstkalla stenarna. (Tack högre makter för att vi inte blev sjuka och dog av lunginflammation på kuppen!)
Tack också till alla vänner som frågat hur det gått med boken (d v s tjatat på mig om att få boken klar). Ni har gett mig modet att gå hela vägen (skönt att det inte är bokstavligt menat) till tryckeriet.
Är nog inte ett barn av min tid ...
Det har aldrig varit enklare att ta bilder av saker man ser eller situationer man är i, ändå lever jag kvar i "jag glömde kameran"-eran. Därför blir det inga bilder, den här gången heller. Däremot kan jag berätta om den trevliga Smålandsträffen som gick av stapeln i Vimmerby, lördagen den femte maj. Till alla som inte var där (och det var många): Småland är Sveriges mittpunkt (på ett ungefär, nästan) så masa er hit nästa gång, ni kommer inte ångra er!
Och till er, Starsmoor (missa inte att kolla in det coola Vildsintprojektet), Martin Glännhag och Helena Dahlstrand som var där: stort, stort tack! Vi pratade nästan oavbrutet (ibland rentav om böcker) från det att vi sa hej till att vi sa hejdå.
Men vi började dagen med att äta gott på Lantköket på Astrid Lindgrens Näs där vi sedan blev sittande i den mysiga miljön en lång stund. Det var inget fel på vädret, egentligen, men vi drog oss ändå lite för att gå ut eftersom vi trots solen blev ordentligt blåsta på värmen.
Till slut trotsade vi vindarna och begav oss ut på en guidad tur genom stan. Det kanske är jag som lider av någon slags arkitektonisk galenskap, men jag bara måste få åka tillbaka och utforska stan ordentligt för jag är säker på att det finns en idé som vill komma fram bland alla de där trähusen! Annars är min relation till Vimmerby färgad av barndomens förväntningar på att ungdomens äventyr väntade där (men det blev inte så eftersom familjen flyttade före både mina och brorsans tonår, med god margnial). För trots att jag bodde många år i Hultsfred och då var scout i Vimmerby har jag egentligen inte "varit" i stan. Jag kan i varje fall inte minnas att familjen åkte in till själva centrum för att gå runt och titta eller så. Nåja. Poängen är att jag uppskattade den guidade rundturen.
Efter den välbehövda promenaden var det lika välbehövligt att få sitta med en kopp värme och en stor dos socker. Vi hittade en solig uteservering och blev kvar där till stängningsdags. Djupfrysta vandrade vi tillbaka till våra bilar och fortsatte prata ett tag till på parkeringen.
Och älskade lilla bilen var alldeles instängt solvarm! SÅ SKÖNT! Men det var lika bra att dra på värmen för fullt och riktigt gotta in sig i upptiningsfasen. Kändes faktiskt nästan lagom varmt när jag kom hem.
Och till er, Starsmoor (missa inte att kolla in det coola Vildsintprojektet), Martin Glännhag och Helena Dahlstrand som var där: stort, stort tack! Vi pratade nästan oavbrutet (ibland rentav om böcker) från det att vi sa hej till att vi sa hejdå.
Men vi började dagen med att äta gott på Lantköket på Astrid Lindgrens Näs där vi sedan blev sittande i den mysiga miljön en lång stund. Det var inget fel på vädret, egentligen, men vi drog oss ändå lite för att gå ut eftersom vi trots solen blev ordentligt blåsta på värmen.
Till slut trotsade vi vindarna och begav oss ut på en guidad tur genom stan. Det kanske är jag som lider av någon slags arkitektonisk galenskap, men jag bara måste få åka tillbaka och utforska stan ordentligt för jag är säker på att det finns en idé som vill komma fram bland alla de där trähusen! Annars är min relation till Vimmerby färgad av barndomens förväntningar på att ungdomens äventyr väntade där (men det blev inte så eftersom familjen flyttade före både mina och brorsans tonår, med god margnial). För trots att jag bodde många år i Hultsfred och då var scout i Vimmerby har jag egentligen inte "varit" i stan. Jag kan i varje fall inte minnas att familjen åkte in till själva centrum för att gå runt och titta eller så. Nåja. Poängen är att jag uppskattade den guidade rundturen.
Efter den välbehövda promenaden var det lika välbehövligt att få sitta med en kopp värme och en stor dos socker. Vi hittade en solig uteservering och blev kvar där till stängningsdags. Djupfrysta vandrade vi tillbaka till våra bilar och fortsatte prata ett tag till på parkeringen.
Och älskade lilla bilen var alldeles instängt solvarm! SÅ SKÖNT! Men det var lika bra att dra på värmen för fullt och riktigt gotta in sig i upptiningsfasen. Kändes faktiskt nästan lagom varmt när jag kom hem.
Finally it has happened to me ;)
Jag hade en nära-kändis-upplevelse idag!
Bäst som jag satt i datasalen och slet med fotnoterna i den inte alltför angenäma skoluppgiften, kom det fram två synnerligen trevliga tjejer till mig. Den ena halade fram ett exemplar av den fantastiska boken "Och hon gav sig inte." för att få den signerad. Klart att jag ställde upp! Och klart att jag fick skrivkramp, så det tog en stund att komma på vad jag skulle skriva. Nästa gång får jag helt enkelt ta längre tid på mig att leta efter en penna så det inte märks att jag funderar. Den andra supertrevliga tjejen loggade in på Adlibris och beställde ett ex. (Svårare är det inte.)
Sedan blev vi sittande en bra stund tillsammans och pratade om meningen med skolan, skolans stora frågor, somliga studenters tro på ett liv efter skolan, existentiella frågor som vad som fanns innan skolan (typ förskolan?) och naturligtvis det obligatoriska hedrandet av skolans lärde(niernågotidenkursen?!). Vi snuddade också vid vår egen relation till skolan som studieobjekt och studerade våra roller som subjektiva tolkningar av orsakssambandet mellan skolan och stuDENten. (Okej då, vi klagade lite över den eskalerande skoltröttheten, men vad annat kan man vänta sig efter att ha ägnat ca 75 % av sitt liv i skolbänken!) Ibland behöver man helt enkelt få lossa ventilerna tillsammans och jag är jätteglad över att vi fick göra det idag.
Tack ska ni ha, kära vänner!
Bäst som jag satt i datasalen och slet med fotnoterna i den inte alltför angenäma skoluppgiften, kom det fram två synnerligen trevliga tjejer till mig. Den ena halade fram ett exemplar av den fantastiska boken "Och hon gav sig inte." för att få den signerad. Klart att jag ställde upp! Och klart att jag fick skrivkramp, så det tog en stund att komma på vad jag skulle skriva. Nästa gång får jag helt enkelt ta längre tid på mig att leta efter en penna så det inte märks att jag funderar. Den andra supertrevliga tjejen loggade in på Adlibris och beställde ett ex. (Svårare är det inte.)
Sedan blev vi sittande en bra stund tillsammans och pratade om meningen med skolan, skolans stora frågor, somliga studenters tro på ett liv efter skolan, existentiella frågor som vad som fanns innan skolan (typ förskolan?) och naturligtvis det obligatoriska hedrandet av skolans lärde(niernågotidenkursen?!). Vi snuddade också vid vår egen relation till skolan som studieobjekt och studerade våra roller som subjektiva tolkningar av orsakssambandet mellan skolan och stuDENten. (Okej då, vi klagade lite över den eskalerande skoltröttheten, men vad annat kan man vänta sig efter att ha ägnat ca 75 % av sitt liv i skolbänken!) Ibland behöver man helt enkelt få lossa ventilerna tillsammans och jag är jätteglad över att vi fick göra det idag.
Tack ska ni ha, kära vänner!
Blygsamhet ger inga stjärnor på himlen
Jag och några andra bloggare har fått en utmaning av Eva Holmquist -
Blygsamhet ger inga stjärnor på himlen, säger hon. Vidare säger
utmaningen: Det ni ska göra är en lista på saker ni är bra på, minst åtta
grejer ska vara med. Självklart är det frivilligt. Att jag valde just er beror på att jag har en känsla av att ni inte alltid
ger er själva cred och jag vill att ni ska sola er lite i glansen av era
underbara personligheter:)
- Jag är modig, nästan varje dag gör jag saker jag egentligen inte vågar eller emotionellt orkar ta itu med.
- Jag är bra på att lyssna och förstår ofta även det som personen för tillfället inte ens kan formulera i ord.
- Jag är nyfiken på hur saker fungerar eller hänger ihop, vad som har hänt och hur det kommer att bli. Och allt man kan behöva veta för att klura på de sakerna. ”VärdeFULLT vetande”, helt enkelt.
- Jag är riktigt bra på det jag gör. Både det juridiska och skrivandet.
- Jag är bra på att upptäcka lösa slangar i motorer, bilars motsvarighet till ”har du satt i kontakten?”
- Jag är bra på att få andra att göra det de ska. (Bra på alltså, tyvärr inte mirakulös. Då hade världen varit en tusan så mycket bättre plats. Jag får väl bli bättre på den här punkten.)
- Jag är helt bäst på att laga korvstroganoff och gör kick-ass kladdiga chokladmuffins.
- Jag är ganska bra på att reagera på orättvisor eller felaktigheter, oavsett om det ”rör mig” eller inte.
Dåtidsnovellen
Trots att det är ett par timmar kvar till dead-line i Dåtidsnovellen inser jag mig redan nu besegrad, av tiden. Jag väntade länge på ett uppslag och när det väl kom var jag redan överhopad av andra saker. Det behöver oftast inte betyda att det är för sent eftersom mycket av arbetet med att skriva sker i bakhuvudet och med lite tur hade jag bara behövt fånga orden. Men så blev det alltså inte. Inte den här gången. Tyvärr. Kanske färdigställer jag ändå min dåtidsnovell lite senare, för sinnesfridens skull.
Egenutgivarträff hos Bokeri
Jag hade förmånen att få vara med på en egenutgivarträff hos Bokeri i lördags. Förutom väldigt trevligt sällskap och ivriga samtal med väldigt intressanta människor, bjöd Wolfgang Schmeing på en föreläsning om allt som är viktigt att tänka på (hur mycket som helst!) när manuset ska bli en bok. (Hur fel det kan bli med färger märkte Daniel och jag själva när vi fick provtrycket till "Och hon gav sig inte.", det blev alldeles för mörkt första gången.) Men förutom färger kan man nörda loss på papper, bindning, storlek, pärm ... och verkligen allt möjligt! Skönt att veta att det finns en massa proffs därute som kan hjälpa till.
Alltid roligt att höra vilka förväntingar som finns på en bok beroende på hur den ser ut. Vilken typ av bok föredrar du?
Men det var inte slutet på det roliga, för efter en fikapaus med ännu mer pratande, berättande och lärakännande, pratade Eva Holmqvist om sin utgivningsprocess bakom den nyutkomna sf-ungdomsboken "Kedjor känns bara när du rör dig". Jag har sett fram emot den här boken sedan i vintras när jag fick höra Eva berätta om att den var på gång på Desirées Bokparty. Det gjorde det extra roligt att höra om alla funderingar innan Eva bestämde sig för att satsa i egen regi. - Kör hårt! :)
Alltid roligt att höra vilka förväntingar som finns på en bok beroende på hur den ser ut. Vilken typ av bok föredrar du?
Men det var inte slutet på det roliga, för efter en fikapaus med ännu mer pratande, berättande och lärakännande, pratade Eva Holmqvist om sin utgivningsprocess bakom den nyutkomna sf-ungdomsboken "Kedjor känns bara när du rör dig". Jag har sett fram emot den här boken sedan i vintras när jag fick höra Eva berätta om att den var på gång på Desirées Bokparty. Det gjorde det extra roligt att höra om alla funderingar innan Eva bestämde sig för att satsa i egen regi. - Kör hårt! :)
Grattis på Världsbokdagen!
Äntligen finns boken i handeln!
Jag är inte mycket för att fira Alla hjärtansdag. Men för elva år sedan fick jag en röd ros av min dåvarande pojkvän, i år fick jag ut min bok i handeln! Det går nu (äntligen!) att köpa "Och hon gav sig inte." från bland annat Ord & Bok, Adlibris och Bokus. =)
Ord & bok är billigast med sina 157 kronor. Adlibris tar 183 kronor och Bokus nöjer sig inte med mindre än 201 kronor. Men jag lovar att boken är lika bra oavsett var man köper den.
För en mer komplett lista får du titta under fliken "Köpställen". Men be gärna din lokala bokhandel att de ska ta in boken.
Ord & bok är billigast med sina 157 kronor. Adlibris tar 183 kronor och Bokus nöjer sig inte med mindre än 201 kronor. Men jag lovar att boken är lika bra oavsett var man köper den.
För en mer komplett lista får du titta under fliken "Köpställen". Men be gärna din lokala bokhandel att de ska ta in boken.
Releaseparty!
Fredagen den 24e februari, samma dag som boken slutar och tydligen Mattias namnsdag, gick det lilla releasepartyt av stapeln. Det blev en riktigt mysig tillställning med blåbärssmakande kladdkaka och päronkaraktär på bubbeldrickan. Tyvärr blev det lite si och så med partyt på facebo(o)ksidan, internetikonen klädde ut sig till trampmina och bestämde sig för att detonera varje gång jag klickade på den. Jag fick ägna mer tid åt att försöka logga in på nytt än åt att vara "på plats", så det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig ...
Vinnarna!
Eftersom det verkar råda brist på "ordbehandlare" blev det utlottning istället.
Namnen på dem som gillat boksidan på Facebook skrevs ner på lappar. De placerades sedan i en liten urna som skakades runt. Dragningen gjordes av en oberoende part som tyckte att det var så roligt med lottning att tre vinnare utsågs. Dessa är:
Liza Viktorsson
Lena Hyllander Nilsson
Michael Nystås
Grattis!
Skicka era adresser till och.hon.gav.sig.inte@gmail.com så skickar jag böckerna!
Namnen på dem som gillat boksidan på Facebook skrevs ner på lappar. De placerades sedan i en liten urna som skakades runt. Dragningen gjordes av en oberoende part som tyckte att det var så roligt med lottning att tre vinnare utsågs. Dessa är:
Liza Viktorsson
Lena Hyllander Nilsson
Michael Nystås
Grattis!
Skicka era adresser till och.hon.gav.sig.inte@gmail.com så skickar jag böckerna!
Vinn signerat exemplar av boken!
Den ena halvan av Och hon gav sig inte. utspelar sig under den 10e februari. Vad passar då bättre än ett tillfälle att vinna ett signerat exemplar av boken den dagen?
Eftersom datumet representerar "stads-delen" får temat för utlottningen representera "skogs-partiet". Temat är DRAKHUMOR, en i många tyckes fnösktorr humor men som draken säger innebär ordlekar under trevliga former.
Här är ett (långt) exempel ur boken:
”Ärkekanslern kallar sig visst Kejsare nu. Jag tror att han fortfarande är lite bitter över att de dekapiterade honom. Det verkar ha stigit honom åt huvudet.”
Draken fnissade och buffade mig i sidan. Jag tog mig för pannan. Det enda som var värre än vanlig drakhumor, var en drake på gott humör. Han hämtade andan och studsade upphetsat, jag anade det värsta.
”Jag tror inte att Kejsaren kommer att bli fri från sin separationsångest överhuvudtaget.” fortsatte han och höll på att kikna av skratt. ”Undrar om han kastade sig huvudstupa in i rollen som SEPÅs överhuvud.”
”Hur som helst”, avbröt jag bryskt och himlade mig. ”Vad pratade ni om egentligen?”
”Åh, det handlade huvudsakligen om allt de var motståndare till, vilket bara verkar bli mer ju längre tid de varit döda.”
Välj ut ett idiom eller ett ord och lek fram ditt eller dina bidrag. Skriv sen ner det (eller dem) i en kommentar till det här inlägget.
Ha det så kul!
Men om det inte kommer in några bidrag lottas ett ex ut bland dem som gillar facebook-sidan. Så gå in och gilla den medan du funderar vidare på ordleken.
Eftersom datumet representerar "stads-delen" får temat för utlottningen representera "skogs-partiet". Temat är DRAKHUMOR, en i många tyckes fnösktorr humor men som draken säger innebär ordlekar under trevliga former.
Här är ett (långt) exempel ur boken:
”Ärkekanslern kallar sig visst Kejsare nu. Jag tror att han fortfarande är lite bitter över att de dekapiterade honom. Det verkar ha stigit honom åt huvudet.”
Draken fnissade och buffade mig i sidan. Jag tog mig för pannan. Det enda som var värre än vanlig drakhumor, var en drake på gott humör. Han hämtade andan och studsade upphetsat, jag anade det värsta.
”Jag tror inte att Kejsaren kommer att bli fri från sin separationsångest överhuvudtaget.” fortsatte han och höll på att kikna av skratt. ”Undrar om han kastade sig huvudstupa in i rollen som SEPÅs överhuvud.”
”Hur som helst”, avbröt jag bryskt och himlade mig. ”Vad pratade ni om egentligen?”
”Åh, det handlade huvudsakligen om allt de var motståndare till, vilket bara verkar bli mer ju längre tid de varit döda.”
Välj ut ett idiom eller ett ord och lek fram ditt eller dina bidrag. Skriv sen ner det (eller dem) i en kommentar till det här inlägget.
Ha det så kul!
Men om det inte kommer in några bidrag lottas ett ex ut bland dem som gillar facebook-sidan. Så gå in och gilla den medan du funderar vidare på ordleken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)